Precis, för att föreningen tycker att MED inte ställer upp på grundläggande saker i deras värdegrund. Pride är superpolitiskt.
Såhär beskriver deras tidigare ordförande Christian Valtersson det (han jobbar för MP i Stockholms stadshus):
”Följande har hänt:
Det obskyra högerpartiet ”Medborgerlig samling” har en partiledare som gjort transfoba uttalanden, bland annat om att T och Q inte har med hbtq att göra och att trans skulle vara en ”livsstil” och inte handla om könstillhörighet.
Stockholm Pride, en festival till för just alla hbtq-personer, väljer att tacka nej till partiets förfrågan om att delta som utställare under Stockholm Pride. Precis som man alltid tackar nej till förfrågningar från organisationer som inte delar deras värdegrund om att stå upp mot homofobi OCH transfobi, mot rasism och för alla människors lika värde. Vare sig mer eller mindre. Stockholm Pride hänvisar i beslutet tydligt till flera transfoba uttalanden av partiets ledare. Glasklart så långt.
Därpå rasar företrädare för och sympatisörer till Medborgerlig Samling mot beslutet i sociala medier. Ingenstans bemöter de hänvisningarna till de transfoba uttalandena. Istället så är de plötsligt djupt kritiska mot att festivalen skulle vara vänstervriden, att man mottar skattepengar och att man minsann inte representerar alla hbtq-personer. Alltså samma festival de nyss ville vara en del av.
I kölvattnet av den här diskussionen så skriver jag själv några kommentarer till försvar för pridestyrelsens beslut. Inga långa utläggningar, utan bland annat klargöranden av missförstånd som att man skulle vara finansierad av skattepengar (ungefär 90 procent av intäkterna är från biljetter och sponsorer).
Jag får då en stor mängd hatiska kommentarer och påhopp. Bland annat skriver Alexander Bard, medlem och aktiv i Medborgerlig Samling, att jag är ”vår tids fascist”, att mina åsikter är ”diktatoriska fasoner” och att jag vill att människor ska ”straffas med utfrysning och förbannelse”. I direktmeddelanden till mig utvecklar han och kallar bland annat styrelsen för Stockholm Pride för ”de små kräken”.
Låt oss klargöra några saker:
1. Det tonläge som Bard och flera andra MED-sympatisörer använde sig av hör inte hemma i den offentliga debatten. Ingen förtjänar att bemötas så. Alldeles oavsett var man står i sakfrågan.
2. Stockholm Pride är en ideell organisation. Vilka ideella organisationer tvingar vi upplåta plats och utrymme på sina egna arrangemang åt dem som motarbetar samma organisation? Jag tycker det vore orimligt att tvinga Moderaterna att släppa in Kommunistiska Partiet som utställare på sina kongresser (trots att M tar emot offentliga medel). Lika lite har Svensk Gris en skyldighet att ta in annonser från Djurens rätt i sin medlemstidning eller Svenska Kyrkan någon skyldighet att släppa in Humanisterna i predikstolen under gudstjänsterna.
3. Stockholm Pride finansieras av biljettintäkter och sponsorintäkter. Det lilla bidrag som man får av staden är normalt lägre än kostnaden för hyra av Östermalms IP eller Kulturhuset (en aning högre just i år när det är EuroPride, men det förändrar inte grundförutsättningarna). Att härja om att strypa tillflödet av skattepengar till Pride bygger i grunden på en vanföreställning kring hur festivalen finansieras.
4. Stockholm Pride är till för hbtq-personer. Alla hbtq-personer ska känna sig välkomna. Behoven av festivalen är störst i de grupper som blir utsatta för mest diskriminering. Det vill säga just transpersoner, intersexuella eller queera. Alla aktörer som deltar under festivalen, oavsett om det är sponsorer, utställare i parken, de som går i paraden eller de som arrangerar seminarier i Pride House gör det på målgruppens villkor. Pride finns alltså till för bland annat just transpersoner, inte för att erbjuda något enskilt parti en arena att föra ut sin politik.
5. Gång på gång framförs att Stockholm Pride skulle vara för höger, för vänster, för kapitalistiskt, för aktivistiskt och så vidare. När jag var prideordförande gick vi till botten med bilder som påstods föreställa extrema budskap i Stockholm Prides parad (t.ex. ”kaptalism är mord”). Gång på gång visade det sig att det var taget från helt andra sammanhang och att påståendena inte stämde. Stockholms prideparad är städat och alla aktörer åläggs att ha budskap som handlar just om hbtq-frågor och inget annat.
6. Ett arrangemang med cirka 20000 i festivalparken, 45000 i paraden och 450000 åskådare till paraden väcker känslor och berör. Uppenbarligen lyckas man år efter år samla en stor politisk bredd och många aktörer bakom sig. Obskyra krafter försöker gång på gång sätta bilden att Pride skulle vara extremt åt ett eller annat håll. Det stämmer helt enkelt inte. Pride är en folkrörelse, en människorättsrörelse och en manifestation för människors lika värde. Låt det förbli så, och inte kidnappas av krafter med dolda agendor oavsett vad deras ideologiska utgångsläge är.
Comments
Såhär beskriver deras tidigare ordförande Christian Valtersson det (han jobbar för MP i Stockholms stadshus):
”Följande har hänt:
Det obskyra högerpartiet ”Medborgerlig samling” har en partiledare som gjort transfoba uttalanden, bland annat om att T och Q inte har med hbtq att göra och att trans skulle vara en ”livsstil” och inte handla om könstillhörighet.
Stockholm Pride, en festival till för just alla hbtq-personer, väljer att tacka nej till partiets förfrågan om att delta som utställare under Stockholm Pride. Precis som man alltid tackar nej till förfrågningar från organisationer som inte delar deras värdegrund om att stå upp mot homofobi OCH transfobi, mot rasism och för alla människors lika värde. Vare sig mer eller mindre. Stockholm Pride hänvisar i beslutet tydligt till flera transfoba uttalanden av partiets ledare. Glasklart så långt.
Därpå rasar företrädare för och sympatisörer till Medborgerlig Samling mot beslutet i sociala medier. Ingenstans bemöter de hänvisningarna till de transfoba uttalandena. Istället så är de plötsligt djupt kritiska mot att festivalen skulle vara vänstervriden, att man mottar skattepengar och att man minsann inte representerar alla hbtq-personer. Alltså samma festival de nyss ville vara en del av.
I kölvattnet av den här diskussionen så skriver jag själv några kommentarer till försvar för pridestyrelsens beslut. Inga långa utläggningar, utan bland annat klargöranden av missförstånd som att man skulle vara finansierad av skattepengar (ungefär 90 procent av intäkterna är från biljetter och sponsorer).
Jag får då en stor mängd hatiska kommentarer och påhopp. Bland annat skriver Alexander Bard, medlem och aktiv i Medborgerlig Samling, att jag är ”vår tids fascist”, att mina åsikter är ”diktatoriska fasoner” och att jag vill att människor ska ”straffas med utfrysning och förbannelse”. I direktmeddelanden till mig utvecklar han och kallar bland annat styrelsen för Stockholm Pride för ”de små kräken”.
Låt oss klargöra några saker:
1. Det tonläge som Bard och flera andra MED-sympatisörer använde sig av hör inte hemma i den offentliga debatten. Ingen förtjänar att bemötas så. Alldeles oavsett var man står i sakfrågan.
2. Stockholm Pride är en ideell organisation. Vilka ideella organisationer tvingar vi upplåta plats och utrymme på sina egna arrangemang åt dem som motarbetar samma organisation? Jag tycker det vore orimligt att tvinga Moderaterna att släppa in Kommunistiska Partiet som utställare på sina kongresser (trots att M tar emot offentliga medel). Lika lite har Svensk Gris en skyldighet att ta in annonser från Djurens rätt i sin medlemstidning eller Svenska Kyrkan någon skyldighet att släppa in Humanisterna i predikstolen under gudstjänsterna.
3. Stockholm Pride finansieras av biljettintäkter och sponsorintäkter. Det lilla bidrag som man får av staden är normalt lägre än kostnaden för hyra av Östermalms IP eller Kulturhuset (en aning högre just i år när det är EuroPride, men det förändrar inte grundförutsättningarna). Att härja om att strypa tillflödet av skattepengar till Pride bygger i grunden på en vanföreställning kring hur festivalen finansieras.
4. Stockholm Pride är till för hbtq-personer. Alla hbtq-personer ska känna sig välkomna. Behoven av festivalen är störst i de grupper som blir utsatta för mest diskriminering. Det vill säga just transpersoner, intersexuella eller queera. Alla aktörer som deltar under festivalen, oavsett om det är sponsorer, utställare i parken, de som går i paraden eller de som arrangerar seminarier i Pride House gör det på målgruppens villkor. Pride finns alltså till för bland annat just transpersoner, inte för att erbjuda något enskilt parti en arena att föra ut sin politik.
5. Gång på gång framförs att Stockholm Pride skulle vara för höger, för vänster, för kapitalistiskt, för aktivistiskt och så vidare. När jag var prideordförande gick vi till botten med bilder som påstods föreställa extrema budskap i Stockholm Prides parad (t.ex. ”kaptalism är mord”). Gång på gång visade det sig att det var taget från helt andra sammanhang och att påståendena inte stämde. Stockholms prideparad är städat och alla aktörer åläggs att ha budskap som handlar just om hbtq-frågor och inget annat.
6. Ett arrangemang med cirka 20000 i festivalparken, 45000 i paraden och 450000 åskådare till paraden väcker känslor och berör. Uppenbarligen lyckas man år efter år samla en stor politisk bredd och många aktörer bakom sig. Obskyra krafter försöker gång på gång sätta bilden att Pride skulle vara extremt åt ett eller annat håll. Det stämmer helt enkelt inte. Pride är en folkrörelse, en människorättsrörelse och en manifestation för människors lika värde. Låt det förbli så, och inte kidnappas av krafter med dolda agendor oavsett vad deras ideologiska utgångsläge är.
”