Matchrapporter
(Jag fick precis in en helt underbar matchrapport och även om den kommer få en liten sektion i min blogg så tycker jag ändå att den förtjänar något mer. Jag vet också at det finns fler otroligt grymma skribenter därute som sitter på fantastiska rapporter och därför tycker jag det är dax att dessa får en egen tråd, så här är den.)
Comments
I den dunkelt belysta och ondskefulla världen av brädspel finns en tränare vars blotta närvaro skickar kalla kårar ned längs ryggraden hos även de modigaste konkurrenterna. Många känner honom som "Den Mörka Mästaren av Blood Bowl," en ondskefull gestalt, insvept i skuggor och klädd i en skrämmande kåpa som döljer hans ondskefulla avsikter. Han är Bloodfeast den onde! Med en kall, beräknande blick som verkar genomborra de själar som vågar utmana honom, inspirerar denna tränare fruktan i hjärtat av sina motståndare.
Hans besatthet av det dyster och makabra spelet som kallas "Blood Bowl" är legendarisk, men det är inte bara själva spelet som väcker skräck i dem som möter honom. Nej, det är de utsökta, men skrämmande vackra, miniatyrer som han kommanderar på brädet. Varje miniatyr är ett verk av mörk konst, noggrant målad för att avbilda groteska varelser, mardrömslika bestar och snedvridna, ondskefulla entiteter. Dessa figurer, även om de är oemotståndligt fängslande i sin mörka skönhet, bär en aura av undergång som hänger tungt i luften.
Som tränaren Inforthepain står vid sidan av spelplanen och betraktar sina modiga dvärgar från laget "Ingen ska ha roligt," vet han att de små dvärgarna går mot sitt öde. Trots detta strävar han efter att ge dem förtroende och inspiration inför det kommande slaget. Inforthepain reser sig högt och sträcker ut sina muskulösa armar mot spelplanen. Med en röst som dånar över arenan, ropar han till sina dvärgar:
"Ära och heder, mina små hjältar! Vi är dvärgar, och vi vet vad det innebär att stå stolta i ansiktet av fara. Vi är inga främlingar för strid, och ingen fiende ska få glömma den dagen de stod ansikte mot ansikte med oss!"
Han klappar några av sina dvärgar på axeln och ger dem ett fast klapp på ryggen, och hans ögon gnistrar med en blandning av värme och beslutsamhet. "Ni är starka och orubbliga som klippor. Varje steg ni tar på denna plan är ett steg mot seger och rättvisa. Ingen ska få säga att dvärgar inte kan vinna, för vi ska bevisa dem fel!"
Inforthepain vet att de små dvärgarna kan vara rädda, men han fortsätter att peppa dem. "Kasta bort era tvivel, mina vänner! Tänk på våra förfäder som kämpade mot alla odds. De skulle vara stolta över oss idag, och vi ska hedra deras minne genom att visa att dvärgar alltid står tillsammans!"
Han avslutar med ett kraftfullt skål, lyfter sitt ölkrus och får sina dvärgar att göra detsamma. "För ära, för gemenskap, och för att ingen ska ha roligt på vår bekostnad!" Dvärgarna samlas runt tränaren, kämparglöd i sina ögon och en strimma av hopp i sina hjärtan. Med Inforthepains inspiration brinner de av beslutsamhet att ta sig an fienden, oavsett utfallet.
När myntkastningen gick i den ondskefulla tränarens, känd som Bloodfeast, och hans illvilliga gängs favör och gav dem rätten att starta med bollen, svepte en ondskefull beslutsamhet över dem. De avancerade mot dvärgarna med en obeveklig drivkraft och bröt igenom deras linjer, och gjorde märkbar framsteg ned längs planen. Dvärgarna förberedde sig för det förestående anfallet, med medvetenheten om att de stod inför en formidabel fiende.
Men i sin iver att avancera, lämnade Bloodfeast och hans gäng av odöda ovetande en öppning i sin försvarslinje. Det var en flyktig möjlighet, men dvärgarna grep den ändå, genom att göra en vågad blitz mot bollbäraren med en fyrdubbel tärningsblockering. Deras gemensamma ansträngning misslyckades, och bollbäraren förblev oskadd. Bloodfeast elaka skratt ekade över planen, ett ondskefullt "Mwahaha!"
"Ni har gått rakt in i min fälla, dåraktiga dvärgar", hånade Bloodfeast, med sin röst drypande av sadistisk glädje. "Ni offrade ert försvar för en liten chans till ära. Vilket stort misstag ni har begått, och nu kommer ni att få betala priset!"
Dvärgarna, efter att ha satsat på ett riskabelt spel och kommit upp kort, befinner sig nu sårbara. Bloodfeast och hans ondskefulla lag är redo att utnyttja denna felbedömning, och spelet har tagit en farlig vändning. Den ondskefulla tränaren njuter av kaoset som har utspelat sig och söker dra nytta av detta kritiska fel för att främja sin mörka agenda på Blood Bowl-planen.
De odödad gav sig hårt på några av dvärgarna medan de avancerade mot målzonen, men innan de hann göra en touchdown tog dvärgarna revansch! Eftersom de lever efter regeln "ett öga för ett öga och ett ben för ett ben" och eftersom att de odöda saknar ögon sätts dvärgarna i ett raseri och börjar bryta fler ben.
Trots deras förtvivlade ansträngningar lyckades dock inte dvärgarna stoppa de odödas marsch mot målområdet. Det onda laget nådde sin touchdown, och spelet fortsatte i andra halvlek med en hätsk rivalitet som kom att bli legendarisk på Blood Bowl-planen.
Det var i början av den andra halvan av matchen, som de heliga krigarna som tidigare hade gömt sig i publikhavet på sidan av planen, plötsligt invaderade planen. De heliga krigarna som hade kommit för att segra över ondskan började angripa och övermanna några av skeletten från "Team of Death." Deras heliga vrede var outtröttlig, och de delade ut kraftfulla slag mot fiendens rader.
Dvärgarna i laget "Ingen ska ha roligt" blev otåliga och fylldes av en smak för seger när de såg de heliga krigarnas hjältemodiga ingripande. De förstod att detta var deras chans att gripa ögonblicket och sätta poäng på tavlan. Med beslutsamhet och upprymdhet beslutade dvärgarna att satsa på en snabb poäng, för de hade fått smak för triumf.
De satte igång med ett försök att nå motståndarnas målområde, inspirerade av heliga krigarnas stridsvilja och beslutsamhet. På planen utkämpades en intensiv kamp mellan dvärgarna och de undanröjda skeletten, medan de heliga krigarna stod vakande bredvid och understödde dvärgarna i sin kamp för rättvisa och seger. I denna händelserika andra halvlek försökte dvärgarna utnyttja den positiva energin för att snabbt skaffa sig en möjlighet till seger, poängställning vart plötsligt 1-1.
Med bara fem omgångar kvar på klockan var spänningen på sin höjdpunkt när det ondskefulla laget lyckades återta bollen. De hade hamnat i en häftig närstrid med dvärgarna, där ben bröts i en snabb takt. Tick tock, ben ben ben som bröts. Slaget var brutalt, och skelett kolliderade med dvärgar i en våldsam kamp om kontrollen över bollen.
Där mitt i kaoset stod den ondskefulla mästaren Bloodfeast, och han insåg att tiden var knapp. Med ögonen fyllda av desperation skrek han till bollbäraren: "Gör en Hail Mary!" Skelettet med bollen, som var på randen till att krossas av dvärgarnas styrka, lyssnade till sin mästares order. I en sista ögonblicklig bön bad han om hjälp från de mörka makterna som styrde honom.
Och i ett sista, förtvivlat försök att rädda spelet, sparkade han bollen med all sin kraft. Den gled genom luften i en båge, en desperat handling av ren förtvivlan. Alla ögon följde bollen när den seglade ner längs planen, ett sista hopp om att någon i det onda laget skulle lyckas fånga den och rädda dagen.
Och där, som om av en ren slump, vaknade ett av skeletten som hade legat utslagen av de heliga krigarna. Han såg bollen närma sig, och med en snabb rörelse lyckades han fånga den i sina beniga händer. Tiden tickade fort, väldigt fort, ner och han sprang mot målområdet, drivet av en sista, förtvivlad styrka. I sista sekunden, när klockan nästan hade räknat ner, gjorde han det sista touchdown, och triumfen för det ondskefulla laget var fullbordad. Det var en episk avslutning på en intensiv match på Blood Bowl-planen.
… skitspel!
//inforthepain
Ypperligt skrivet!